Quantcast
Viewing all articles
Browse latest Browse all 95

Samtal med Anna Hesselgren

Conversation with Artist Anna Hesselgren by Ann-Marie LjungbergSamtal med konstnären Anna Hesselgren av Ann-Marie Ljungberg Första gången jag stötte på Anna Hesselgrens namn var när jag googlade och hittade en konstnär som hade tillverkat små farbröder i gips som är självlysande i mörker. Projektet hade påbörjats 2008, men ju mer jag läste, desto mer trädde alltihop fram som en rörelse i tiden, som om det hade fått evigt liv. Någonting som växte och förändrades, som utfördes på många olika platser, i många olika städer.The first time I came across Anna Hesselgren’s name was while googling and finding an artist who had made little men in plaster which glow in the dark. The project had begun in 2008, however, the more I read the more everything appeared to be a movement in time, as if it had been given eternal life. Something that grew and changed, that was being performed in many different locations, in many different cities. Image may be NSFW.
Clik here to view.
Huvuddelen av verket bestod av att frivilliga, kallade volontärer, genom en process, en ritual, tog med varsin liten farbror, här kallade ”objekt”, ut i staden, och placerade dem någonstans i det offentliga rummet. Objekten kunde plockas upp, byta plats, eller tas med hem. Om någon tog med en figur hem blev den personen en ”fadder”, och fick följa instruktioner från en webbadress som fanns på figuren. För att få bli fadder krävdes en motprestation, det vill säga att man gav ett bidrag till en organisation eller förening som upphittaren ansåg bidrog till att hjälpa människor som på ett eller annat sätt farit illa i det offentliga rummet. Alternativt att faddern direkt skulle hjälpa en medmänniska han eller hon kände som farit illa. Dessutom måste upphittaren mejla och berätta var figuren hittades och hur upphittaren själv upplevde projektet som delaktig. Jag läste många av faddrarnas och volontärernas berättelser. Deras tankar som hade förmedlats från konstnär till betraktare/medverkande och tillbaka igen i flera vändor, som om de studsade mellan alla som deltagit i projektet och spred sig utåt. En rörelse. Anna Hesselgren är uppvuxen på Ekerö, men har starka band till Norrbotten. Anna: Min pappa är från Piteå men jag är uppvuxen på Ekerö utanför Stockholm. Vi åkte upp varje sommar. Pappa var uppfinnare och min faster var enormt kreativ, hon sydde och gjorde grejer i keramik som var helt unika. Vi hade alltid något syprojekt på gång. De hade sommarhus först på Mjoön och sedan ett i Hortlax (strax utanför byn vid sjön Avan.) Jag har påverkats av Norrbotten, mest av naturen och dofterna. A-M: Jag vet ju ungefär vad som driver mig att skriva. Men vad är det som driver dig att göra ditt projekt, SAMP? Anna: För mig handlar om den demokratiska grundtanken. Min avsikt med projektet är att undersöka de existentiella frågorna, om allas utsatthet, ensamhet och hemlöshet samt att vi också bär ett ansvar för varandra i tillvaron. Jag vill undersöka vad vi gör med vårt offentliga rum, om det verkligen är offentligt och ett rum för alla. Definitionen av det offentliga rummet är ju förknippat med våra idéer om hur det är att vara människa och vilken gemenskap vi bör eftersträva. SAMP är en förkortning. Projektet heter StillAlive – Människan som platsen. Projektet är viktigt. För mig. För alla. A-M: Det är små farbröder. Varför? Håller du med om att det inte skulle fungera om det hade varit kvinnor? Anna: Ja. Utgångspunkten för projektet var att jag hittade en person som hade det uttryck jag ville åt. Sedan har jag fått frågor om varför det inte är kvinnor som jag har placerat ut. Men då skulle det ha blivit ett annat uttryck. Det skulle ha betytt något annat. Inte det jag var ute efter. A-M: Om du själv hade legat och sovit i en rabatt, vad hade du velat att folk skulle göra då? Anna: Att någon såg det. Det handlar om ansvar och frihet. Kanske att något skulle hjälpa mig, fast inte om jag ville bli lämnad i fred, men i så fall kan man ju säga det. Det handlar om att vara medveten om vilket ansvar vi har för varandra i tillvaron. Ibland kanske man inte orkar ta det ansvaret, men ansvaret finns fortfarande där. Just nu är Anna Hesselgren aktuell med ett besläktat projekt i Husby och den genomgripande ombyggnad detta miljonprojekt står inför. Hon planerar också att göra research om mellanrum i stadsomvandlingens Kiruna under det kommande året. Och när jag går in på SAMPs hemsida för sista gången de här dagarna, upptäcker jag ett citat av Herakleitos som kanske är 2500 år gammalt och där han beskriver vad han föreställer sig som grundvillkoren för människans existens. Det är inte själva åldern som berör mig, utan tidsrymd i ett annat perspektiv. Ett evigt perspektiv eftersom det går på tvärs över den vanliga riktningen. Och på det sättet låter Anna Hesselgren en del av sitt projekt SAMP presenteras och förklaras. Människan griper i natten ett ljus, död för sig själv med utsläckta ögon, griper levande den döde i sömnen, med utsläckta ögon, griper vaken den sovande. Fragment 26, Herakleitos The main part of the art work consisted of volunteers who, through a process, a ritual, each placed a little man, here called “object”, in town – somewhere into the public space. The objects could then be picked up, change place or even be taken home. If anybody took a figurine home he, or she, would become a sponsor and had to follow instructions from a web link, engraved on the figurine. In order to become a sponsor, a service in return was expected i.e. paying a contribution to an organization or association which, according to the finder, helps people who have suffered abuse in the public space. Alternatively the sponsor could help a victim of abuse, which they personally knew, directly. Furthermore the finder had to email the artist and tell her where the figurine was found and how, from a participant’s view, the project was perceived.
 I read many of the sponsors’ and volunteers’ stories. Their thoughts that had been conveyed from artist to spectator/participant and back again several times over, as if they where bouncing between everybody who had participated in the project, and now where spreading outwards. A movement. Anna Hesselgren grew up on Ekerö but has strong ties to Norrbotten. 
 Anna: My dad is from Piteå but I grew up on Ekerö outside of Stockholm. We travelled north every summer. My dad was an inventor and my aunt was incredibly creative, she used to sew and created ceramic objects that where totally unique. We always had a sewing project going on. They first had a summer cottage on Mjoön and then another one in Hortlax (just outside the village by the lake Avan). I have been influenced by Norrbotten, mostly by the nature and the smells. 
 A-M: Well I roughly know what inspires me to write. What inspires you though to work with your project SAMP?

 Anna: To me it is about the foundation of democracy. My objective behind the project is to explore the existential questions about everybody’s vulnerability, loneliness and homelessness as well as the responsibility we have for each other in life. 
I want to investigate what we do with our public space, if indeed it is public and available to everyone. The definition of the public space is connected to our ideas of what it is like to be a human being and what kind of society we ought to strive for. SAMP is an abbreviation. The project is called StillAlive – Människan som Platsen. The project is important. To me. To everyone. A-M:
 They are little men. Why? Do you agree that it would not work had they been little women? 
Anna: 
Yes. The starting point for the project was that I found a person who had the expression I was looking for. I have been asked why I haven’t placed women into the public space. But then it would have been a different expression. It would have meant something different. Not what I was after. 

 A-M: If you had been sleeping in a flower bed, what would you have wanted people to do?

 Anna:
 That someone saw me. It is about responsibility and freedom. Maybe that someone would help me, though not if I wanted to be left in peace, but if so then one could always say so. It is about being aware of what responsibility we have for each other in life. Sometimes that responsibility might be too heavy to bear but it is still there. Currently Anna Hesselgren is also working on a related project, in Husby, and the exhaustive reconstruction this million project estate faces. 
She is also planning to do research on gaps, in a Kiruna of urban transformation, within the next year. And when visiting SAMP’s homepage one last time, these days, I discover a quote from Heraclitus, around 2500 years old, which describes what his ideas on the essential conditions of human existence are. It isn’t its actual age that touches me but the period in another perspective. An eternal perspective since it crosses the usual direction. And that is how Anna Hesselgren lets part of her project be presented and explained. Man touches night in himself, when dead and his light quenched; and alive, when he sleeps he touches the dead; and awake, when he shuts his eyes, he touches the sleeper.
 Fragment 26, Heraclitus

Viewing all articles
Browse latest Browse all 95

Trending Articles


Vimeo 10.7.1 by Vimeo.com, Inc.


UPDATE SC IDOL: TWO BECOME ONE


Pokemon para colorear


Sapos para colorear


Love Quotes Tagalog


EASY COME, EASY GO


“BAHAY KUBO HUGOT”


Re:Mutton Pies (lleechef)


Ka longiing longsem kaba skhem bad kaba khlain ka pynlong kein ia ka...


Long Distance Relationship Tagalog Love Quotes


5 Tagalog Relationship Rules


HOY PANGIT, MAGBAYAD KA!


Girasoles para colorear


Presence Quotes – Positive Quotes


OFW quotes : Pinoy Tagalog Quotes


Tropa Quotes


“Mali man na ikaw ay ibigin ko, akoy iibig padin sayo”


RE: Mutton Pies (frankie241)


Vimeo 10.7.0 by Vimeo.com, Inc.


FORECLOSURE OF REAL ESTATE MORTGAGE